Balans = harmoni?

Kan nästan säga att jag haft en "barbacka-vecka" med Björks träning. Passar bra när vi försiktigt kommer tillbaka till full träningsfrekvens och intensitet. Dessutom har det varit så himla kallt så Björks varma rygg har varit mysig.

Har irriterat lite på mig själv att jag blivit så mesig när det kommer till barbackaridning, har blivit alldeles för bekväm med att mest skritta då och tvivlar på min balans. Så därför tar jag tag i det och möter mitt dilemma i vitögat! Så nu har det blivit lite mer igångsättning av Björk utan sadel än med.

Har ju egentligen inget att frukta, efter lite tid så släpper mitt balanstvivel det har jag insett. Har även insett hur jag inverkar bättre i vissa fall utan sadel, när jag måste sitta "rakt upp och ned".

Tölten har varit den gångart som jag känner alltid har legat lite efter i vårt presterande och det skyller jag på mig själv för. Dock har jag hittat känslan mycket bättre i tölten den här veckan och det tror jag är för att jag blir får en stadigare bålstabilitet och stör Björk mindre. Rytmen blev då bättre, mina inverkningar blir mer precisa, nästan att jag blir mer passiv fast det får en mer aktiv effekt om ni förstår vad jag menar. Interaktionen med Björk blir mer på automatik och samspelet blir mer harmoniskt och trevligare för oss båda.

Tummen upp för att bättra sist och inverkningar utan sadel i mellan åt!

Har ingen barbackabild men där emot utan stigbyglar, vilket jag tror jag ska införa oftare än vad jag tidigare brukat, pga veckans insikt. Dock önskar jag kunna "släppa" ner mina ben ännu mer än på bilderna.