Det jag ville komma fram till är att jag tycker vi blivit mer samspelta i tölten och att jag har hittat en bättre känsla för det. På islandshäst så tycker jag uttrycket "rida med känsla" används ofta, vilket jag kanske inte gillar så mycket. Tycker att ridning mer bygger på egenskaper, teknik, skicklighet osv. Dock måste jag hålla med om att tölt är en gångart som kräver en del känsla.
I Björks fall har jag utgått från teorin deliberate practice i förhållande till tölten, att träna precist och målmedvetet på svagheter för att förbättras. Jag har haft svårare för att bibehålla Björks bärighet, form och eftergift när tempot har höjts. Min sist blir då ostadig, stör Björk och jag tappar kontakten med henne. Genom korta frekvenser av små tempoökningar och nedtagningar i kombination av böjningar, sidvärts, öppna eller sluta så har bärigheten och genomsläppligheten förbättras. Sakta har det blivit bättre och en stark bål har gjort sisten i temposkillnader bättre. Framför allt behöver jag fokusera på det jag behöver bli bättre på när jag rider för att aktivt bli bättre på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar