Reflektion dressyrtävling 12/4-14

Nu ska jag berätta hur det gick på tävlingen i helgen. Det gick väldigt bra, det var nog den bästa tävlingen hittills för oss med högst poäng. När jag säger att det gick väldigt bra så syftar jag framför allt på mitt mentala tillstånd, nervositet, anspänning osv. Det känns som det har blivit lite bättre efter varje tävling som gått och det känns väldigt bra att det blir bättre hela tiden ju mer jag får träna på att tävla.

Så detta resultat jämför jag med tidigare resultat och hur det har gått då med min anspänning. Jämför jag med hur Björk och jag kan prestera på träning så skulle jag i så fall säga att det gick dåligt. Vi är inte där än, att prestera lika dant på träning som på tävling men dit kommer vi komma. Jag vill inte jämför mig själv på träning osv än för att jag är som en helt annan person när jag tävlar och på så sätt blir Björk också det. När tränat och kommit ut på fler tävlingar så att min spändhet försvinner/blir bättre, först då kommer jag jämföra våra prestationer med träning. Som det kändes den här tävlingen så ser jag ändå mer hoppfullt att vi kan komma dit.

Klasserna. Egentligen är det ganska roligt när man jämför klasserna för att jag är alltid väldigt mycket mer nervös första klassen, LC:1 (som ska vara lättare) jämfört med LB:1 (som ska vara svårare). Så hittills har jag bara presterat bättre i LB:1 för att då har jag fått bort den värsta nervositeten på LC:1an. Jag behöver med andra ord en uppvärmningsklass för mitt lilla nervösa huvud.

Strategier för att bli lugnare då? Jo först och främst värmde jag upp mestadels av tiden själv utanför anläggningen för att bara fokusera på mig och Björk. Känner jag att jag får en bra kontakt med Björk och att uppvärmningen känns bra så får jag självförtroende av det och blir lugnare. Detta är något jag kommer få träna bort sen för det alternativet kommer inte alltid finnas men för att få upp självförtroende att jag kan klara detta så vill jag börja så.

När jag blev uppstressad så joggade jag Björk kravlöst, ex inridningen på banan innan startsignal så spänner jag mig lite mer och då kommer symptomen på Björk också, hon blir oliksidig och går helt skev, framför allt vill hon inte gå rakt på ena långsidan. Då joggar jag bara runt på spåret med lite lättare tygelkontakt, fokuserar på att andas och inte ställa några krav och då försvann symtomen på Björk och jag blir då inte lika nervös. Så när jag blir spänd så minskar jag kraven på oss tar det lugnt tills vi blivit samspelta igen. Detta funkade i helgen vilket glädjer mig.

Poängen för helgen blev 62% i LC:1 och 64% i LB:1. Det är inga skyhöga poäng men jag är väldigt nöjd och framför allt är jag nöjd att känslan var så mycket bättre, att jag kunde kontrollera min anspänning lite, speciellt i LB:1an.

Min fina Björk, vad hon ställer upp för mig! Ska försöka få upp filmen här, programmet krånglar med mig