Jag tror att ryttare tänker olika kring att vara i stallet ensam eller inte. Vissa trivs med att vara där med vänner och att rida ut med andra hästar. Sedan tror jag att vissa trivs bra med att vara "ensam" i stallet.
Själv har jag inget emot att vara i stallet med vänner och andra hästar, det är väldigt trevligt. Dock har jag verkligen inget emot att vara där själv heller. Eller egentligen ser jag det inte som att jag är själv, jag är ju alltid med Björk, ett perfekt sällskap. Nu på sommaren har många åkt på sommarbete till andra stall. Vi som är kvar har haft turen och dealat till oss bete nära stallet så att vi kan stå kvar. Så lite ensammare är det nu när vi är färre men det är inte så stor skillnad från innan. Jag brukar vara i stallet dagtid när jag pluggade (får se hur det blir i framtiden nu när jag pluggat klart) och då är inte så många andra där. Björk och jag rider i princip alltid själva, kan nästan räkna på handen hur många gånger vi ridit ut med andra haha.
Jag tycker det är lugnt och skönt att vara själv och göra allt i min takt. När jag är själv så har jag all fokus på Björk vilket i princip är mitt huvudsyfte. Jag vill ge all min uppmärksamhet på min älskling och göra det vi gör ordentligt eller vad man ska säga. När vi tränar så vill jag vara fokuserad och göra det helhjärtat.
Dock kan jag medge att jag hade nog behövt rida ihop med andra oftare. Nu när jag gör det så sällan så blir det nästan som en stor grej och då tycker jag att jag blir distraherad i träningen och inte rider lika bra som när jag är själv. Jag vill ju rida precis som vanligt oavsett hur många eller vilka som kollar på mig när jag rider. Det är en svaghet som jag kan bli bättre på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar