Reflektion programridning 23/3

Utvärdera är viktigt för prestationens skull! Nu är jag lite sen med att skriva ut hur programridningen förra helgen gick. Dock gillar jag att ha några dagar på mig att ha det "liggandes" i huvudet, känna, tänka över prestationen på lite olika sätt för att komma fram till en lärande slutsats. Så efter en tids tänkande har jag kommit fram till båda bra saker jag är nöjd med samt mindre bra saker. Börjar med saker som jag gjorde bra och sedan saker som jag kan bli bättre på.

En bra sak är att jag, trots upplevde en tidstress innan avfärd, lyckades hitta tillbaka till ett lugn och bra sinnesstämning. Jag var i relativt god tid i förberedelser osv men så tänkte jag "men tänk om det händer" som skulle göra att det blev ont om tid. Dock gick förberedelserna bra och vi kom i väg med bra tid tillgodo vilket gjorde mig lugnare. Så att från att ha upplevt stress hittade jag tillbaka till ett lugn, detta ska bli kul-tänk!

Min attityd och tankesätt innan kändes bra. Innan hade jag kollat på massa klipp på Björk som gjorde att mina känslor för henne bara sprudlade i mängder, vad jag älskar min Björk. Det fick mig att tänka på att det viktigaste är min Björk, inte hur hon ökar på diagonalen. Detta fick mig att bli lite mindre anspänd inför programridningen, oavsett hur det går så älskar jag min Björk och jag är så stolt över henne!

Programmet hade jag memorerat bra och det satt utan problem. Hade jag inte varit säker på vägen så hade jag varit mer anspänd  och orolig under ridningen.

Programridningen började ganska bra när det gäller vår anspänningsnivå. Björk (jag) kändes relativt lugn så att vi behärskade tempo, kontroll, moment och ridvägar. Dock blev lite lite hastigare och okontrollerat efter hand. Tror vi smittar varandra på det sättet, spänner jag mig något börjar Björk springa iväg lite för mig vilket gör mig mer spänd och så kan hjulet fortsätta ibland. Att jag i det läget spänner gör jag relativt omedvetet, kan tycka att jag är ganska "lugn" fastän jag kan vara ganska oföljsam pga av min psykologiska anspänning i just en sån situation.

Det jag blir spänd av frågar jag mig själv ibland varför jag blir. Men det är flera saker, att det är folk som tittar, negativa tankar och oro som "tänk om det går dåligt", ibland mer fokus på att undvika att misslyckas än att lyckas.

Nu har jag även upptäckt ett mönster i Björks prestation när vi är i "tävlingsliknande" situationer. Hon blir väldigt oliksidig, tar väg åt vänster, skjuter vänster bog,vill ställa åt höger, får bråttom, att flyttar ut för vänster skänkel är nästan omöjligt och hon blir allmänt lite stummare i munnen. Ridvägarna och momenten blir allmänt sämre. Framför allt bortre kortsida + hörnpassering. Jag är helt övertygad om att det är jag som orsakar detta och hur mycket jag än försöker tänka på att inte påverka henne på det sättet så lyckas jag inte korrigera mig själv i situationen. Så som jag får henne att bete sig på "tävling", beter hon (jag) sig inte på träning så att det är så svårt att träna bort det. Vad lär jag mig av detta då? jag måste utsätta mig för såna här situationer mer så att jag (mitt psyke) lär mig rida lika dant på träning som på tävling.

Sedan var det lite "små grejer" som jag kan tänka på, följsammare sits (bitvis då jag spänner mig mer), lite mer stöd/tygelkontakt samt att bjuda fram till ett stöd i Björk, hon blir bitvis lite tom.

Vi rider LB:2 på lång bana. Nu hade jag problem med att ladda upp filmerna från helgen, men tur var så filmade Denny med gopro kameran också så att den gick att redigera. Dock ser man inte så bra när vi rider längre bort. Gör ett avbrott i programmet då jag gjorde galoppvolten från fel bokstav, hade det varit tävling hade vi fortsatt men eftersom det bara var programträning så gjorde vi om det direkt.