Jag klarade det, jag tog mig runt springandes hela vägen! Är under omständigheterna väldigt stolt över min insats. Jag bestämde mig trots allt dagen innan att jag skulle springa i en väns namn och det utan att ha tränat något alls. Tog mig runt på 1h 7min och det tycker jag är okej, mitt mål var att ta mig runt.
Loppet inleddes inte så bra, jag fick håll ganska snabbt och lite nerver gjorde att jag inte kom in i någon bra andningsrytm. Det var psykiskt jobbigt i början men jag lyckades vända om det, andningen blev bra och hållet försvann. Jag fokuserade på att hålla ett jämt tempo hela vägen vilket visserligen var långsamt men under omständigheterna så hade jag inte klarat av någon taktisk tempoökning eller liknande. Inte så bra att inte ha tränat något innan, det märker jag i kroppen efteråt, smärtan är stor men hoppas att den släpper snart. Känns väldigt bra för självförtroende att ha klarat det!
Något jag lärde och tänkte mycket på under loppet var att inte ge upp, jag kan klara det, och det hjälpte mig!
 |
| En trött Jennie som mötes av hejarklack vid mål! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar