Promenera

Björk har sin vila så då blir det promenader i skogen i stället, något vi båda tycker om!
Skritta är alltid bra och att umgås på något annat sätt än på ryggen vid träning är väldigt bra för relationen.

När Björk var unghäst och stod på wången vid hennes inridning så var det ibland begränsat vad vi fick göra med hästarna utanför lektionstid. Detta kanske inte var vad jag ville, jag ville ju vara med min Björk hela tiden. Detta var tiden innan jag hade köpt henne men väldigt snar gjorde. Då var vi ute och promenerade väldigt mycket och det var väldigt bra träning och hjälpte henne väldigt mycket i inridningen.

Att leda en unghäst korrekt är svårare än vad man kan tro, då den ska gå i rätt position bredvid dig och följa ditt tempo därav måste hästen lyssna på minst lika många hjälper från marken som från ryggen. Min erfarenhet är att många unghästar "hänger och släpar" när man leder dem, de förstår inte framåt drivande hjälper från marken och det blir lätt att man tjatar och hänger i grimskaftet vilket är en risk att göra dem döva för samtliga hjälper sedan i inridiningen anser jag.

När jag tar fram min ledande hand och tar bak min yttre med röstkommando så ska hästen öka och höjer jag min inre hand så ska hästen sänka tempot eller halt. Principen är att lära hästen gå undan för tryck och i början när Björk började hanteras från noll och ledas så förstod hon inte mina hjälper alls. När jag bad henne gå fram så kastade hon sig fram och försökte fly eller så stannade hon still och fastnade bakom mig. Björk lärde sig fort att det inte var farligt och vad mina hjälper betydde och då blev hos säker i hanteringen och fick förtroende för mig. Så var hon i början hon, min fina Björk. Nu leder jag henne med mitt kroppsspråk och behöver egentligen inte ha ett grimskaft då jag nästan inte alls behöver kommunicera med det.

Bilder från dagens promenad. Björk är alltid så bra att ta kort med, hon har nästan alltid öronen framåt, som att hon vet vad som ska göras när kameran kommer fram.